Cizzibellan

Sitter här hos föräldrarna o skriver. De har åkt upp till Norråker för att träffa släkten, pappas två systrar med familj. Det är en årlig påsktradition. :)

Jag är kattvakt i helgen, men ska inte bo hos Cizzibellan som jag brukar, eftersom mina kattungar fortfarande är så små (4 mån). Men var här 4 h igårkväll (föräldrarna åkte igår mitt på dagen), dessutom blir det flera timmar idag och imorgon oxå, så de inte behöver vara så ensamma. Så de är en riktig katthelg det här, varierar att umgås med Cizzibellan och Gizmonova. :-)

Mamma säger att Bella har fått dålig hörsel. Hon funderar på om hon kanske t.o.m. har blivit döv! :( Det lät så hemskt när hon sa det, fick veta det i början av den här veckan när jag var på jobbet. Lyckades iaf spela glad inför jobbarkompisarna, fastän jag tänkte massor på Bella.
Djuren betyder så mkt för mig, speciellt Bella, vi har som ett speciellt band. Det var ju hon som tröstade mig när jag förlorade Smulan som jag hade haft i 14 år.

Igår när jag träffade Bella för första gången sen jag fick veta, så passade jag på att göra lite tester o de mamma säger verkar stämma... ;-( Bella är ju inte ens speciellt gammal, hon har nyligen fyllt 7 år. Jag blev så ledsen, tycker så synd om min lilla Bellis... Stackars henne, hon förstår ju inte alls vad som har hänt. Varför allt plötsligt är tyst, varför ingen pratar längre osv...
Nu har hon kommit hit till mig o ligger på min arm o sover. Nu börjar tårarna rinna igen... Ni tycker säkert de är fjantigt, att de bara är en katt. Men för mig är det inte "bara" en katt. Hon är en familjemedlem o jag är ledsen för hennes skull. ;-(